Luciafirande på dagis - både skratt och gråt

Det är Lucia idag och det betyder förstås luciafirande på dagis. Och som vanligt ägde firandet rum inne på dansbanan. Minst sagt kylslaget! Först samlas alla barnen och personalen inne i det runda gröna huset och föräldrarna står utanför i gryningsljuset och fryser. Sedan släpps de anhöriga in och väller fram bland bänkarna för att få sittplatser så nära scenen som möjligt. Och där står barnen och är bedårande söta och gulliga. Sedan börjar programmet med sång och ramsor. Och efter det fika familjevis.

I år var första gången som A verkligen såg fram mot luciafirandet. Han gladde sig stort åt att han skulle få vara pepparkaksgubbe precis som ett par av hans kompisar. Lilla a var dock helt oförberedd på vad som komma skulle. Han förstod inte alls varför han skulle sitta i en mörklagd främmande lokal bland en massa utklädda barn och inte få komma ner till mamma och pappa som han kunde se sitta där så nära men ändå så långt borta. Det blev stortjut. Ända tills han fick komma ner och sitta i mammas knä. Då blev han lugn och ganska nöjd. Riktigt glad och storförtjust blev han lite senare - när det goda fikat med julgodis dukades fram.

Men som sagt, Stora A var väldigt nöjd - och stolt eftersom han fick läsa solo (okej, de var två, men ändå) en egen vers "När fjärde ljuset brinner...". Han gjorde det förstås jättebra och vi var så stolta vi nere i bänkarna över vår gulliga duktiga kille.

Glad Lucia på er allihop!

/C