Julmys

Riktiga verktyg! Hurra. Äntligen kan jag laga vårt hus ordentligt!!!

Hurra! Jag har fått en lego star wars modell i mitt paket. Tack snälla stora A!
:-)

Mamma, jag vill inte pussas.

Vad kan det vara i paketet?

I väntan på jullunch. (Och tomten så klart. Tänk att han aldrig kommer...)

Hela familjen!

Stora A är julgransdesigner. Han vet hur glitter ska hängas!

God fortsättning och kramar från oss alla!!!

Luciafirande på dagis - både skratt och gråt

Det är Lucia idag och det betyder förstås luciafirande på dagis. Och som vanligt ägde firandet rum inne på dansbanan. Minst sagt kylslaget! Först samlas alla barnen och personalen inne i det runda gröna huset och föräldrarna står utanför i gryningsljuset och fryser. Sedan släpps de anhöriga in och väller fram bland bänkarna för att få sittplatser så nära scenen som möjligt. Och där står barnen och är bedårande söta och gulliga. Sedan börjar programmet med sång och ramsor. Och efter det fika familjevis.

I år var första gången som A verkligen såg fram mot luciafirandet. Han gladde sig stort åt att han skulle få vara pepparkaksgubbe precis som ett par av hans kompisar. Lilla a var dock helt oförberedd på vad som komma skulle. Han förstod inte alls varför han skulle sitta i en mörklagd främmande lokal bland en massa utklädda barn och inte få komma ner till mamma och pappa som han kunde se sitta där så nära men ändå så långt borta. Det blev stortjut. Ända tills han fick komma ner och sitta i mammas knä. Då blev han lugn och ganska nöjd. Riktigt glad och storförtjust blev han lite senare - när det goda fikat med julgodis dukades fram.

Men som sagt, Stora A var väldigt nöjd - och stolt eftersom han fick läsa solo (okej, de var två, men ändå) en egen vers "När fjärde ljuset brinner...". Han gjorde det förstås jättebra och vi var så stolta vi nere i bänkarna över vår gulliga duktiga kille.

Glad Lucia på er allihop!

/C

Höstlov är kul

Vi har haft höstlov. Det var roligt och skönt.

Hotellfrukosten på Långholmens värdshus var uppskattad av hela familjen.

Julmarknad på Julita. Som ni ser så hade vi väldigt skoj där också.

Precis som storebror

Jag vill också sitta på pottan och rita!!!! Precis som storebror!

Inskolning pågår

En epok är slut. Föräldraledigheten är slut. Lilla a har börjat på dagis. Inskolning pågår. (Så bestämd som Lilla a är av sig så kan man dock undra om det är han eller personalen som kommer att behöva anpassa sig :-)

Nu sitter jag på jobbet igen vilket känns helt okej (väldigt lugnt än så länge). Det var drygt fem månader sedan sist jag var här. Det har varit fantastiskt att vara föräldraledig. Det är en unik möjlighet att få leva ett annat liv, nära sina barn, och verkligen deltaga i deras uppväxt på heltid. Jag är väldigt glad över att jag har varit föräldraledig. Visst har det varit jobbigt emellanåt, det ska jag inte förneka. Men nu när den långa "ledigheten" är slut så saknar jag den, lite grann i alla fall. (Det finns dock fortfarande en hel del föräldradagar att ta ut, så jag kan se fram mot många strödagars f-ledighet de närmaste åren. Yes! :-)

Stora A trivs med att vara tillbaka på dagis. Han är så stor nu (4,5 år) att han verkligen behöver sina kompisar. När han var hemma med bara mamma, pappa och lillebror så kunde han bli ganska "busig", men nu när dagis har börjat igen och han får leka hela dagen med sina jämnåriga, ja då har han blivit en mer harmonisk kille igen. Dagis är bra för barn.

Lilla a trivs också bra på dagis - så länge mamma är i närheten i alla fall. De exakta detaljerna får Största A berätta om för er, för det är hon som skolar in.

Ha det gott

Riddar Rohan och Puttis

Vad säger man? Är det inte helt underbart????

Krabbfiske - så roar man sig på västkusten

Ett av de verkliga nöjena under vår vecka i Bohuslän var att gå ner till viken och fiska krabbor. Det var roligt och spännande. Bara Största A hade fiskat krabbor förut (när hon var liten). Vi övriga tre var fullständiga noviser. Att fiska krabbor visade sig dock vara lätt.

Här ser ni hur glada vi var när vi fiskade krabbor. Ni ser också fiskeredskapet: ett snöre med en klädnypa på. Först plockar man en blåmussla (sådana finns det gott om). Sen knäcker man upp musslan en aning och klämmer fast den i klädnypan. När man firar ner klädnypan och musslan i vattnet så kommer strax en krabba framkrypande och kniper fast i musslan med sina klor. Då drar man upp snöret med klädnypan - och krabban som fortfarande envist håller fast vid musslan. Voila!

Det var spännande med krabbfisket och Stora A hade byggt ett eget krabbfiskespö av en gul pinne (som hörde till ett sådant där ringkastningspel). Men när det väl kom till kritan så var krabborna nog lite läskiga, så krabbfiskaren höll sig helst på lite avstånd. Mamma och pappa fick dra upp ett gäng krabbor istället.

Här ligger tre krabbor i hinken. Som ni ser varierar storleken en hel del. Men alla tre var ganska små jämfört med vad man kan se i skaldjursdisken. Hur som helst, vi skulle inte äta krabborna. Vi skulle ha dem till krabb-race! Så när vi fångat tillräckligt många välte vi hinken upp och ner på stranden en bit från vattnet. Vi slog vad om vilken krabba som skulle hinna först ner i vattnet. Det var roligt varenda gång. Ja, så roar man sig gott på västkusten!

Vackert och lugnt på västkusten

Vi hyrde en stuga på västkusten en vecka (Lysekil). Det var jättehärligt. Bohuslän visade sig vara väldigt vackert - framförallt bidrog klipporna och bergen till ett häftigt och mycket vackert landskap.

Vi hade det lugnt och skönt (det kändes verkligen som semester) och vi gjorde utflykter i närområdet - eller latade oss helt enkelt på vår "egen" trevliga gård.

Det bästa enligt Storebror A var nog att stugan hade ett särskilt Lego-rum, där han fick ha alla sina legobitar ifred. Ingen klåfingrig lillebror som kunde komma och förstöra. (Och så slapp vi vuxna plocka legobitar i resten av stugan.... inte så många i alla fall.) Storebror A hade tagit med sig mycket Lego. Det särskilda rummet fick bli "Lego-museum" och det utvecklades rutiner för hur museet öppnades på morgonen och stängdes på kvällen.

Här är vackra gården vi bodde på. Vi bodde i det vita huset, som för övrigt nog kallades just... "Vita huset". Röda ladan användes knappast längre (gården är inte "aktiv"). Men det trevliga värdparet huserar i det mörka huset. De hjälpte oss med både det ena och det andra, till exempel att få tag på en potta. Det var lättare sagt än gjort. Vi kikade i flera affärer, men ingen hade någon potta. Som tur var kunde våra hjälpsamma värdar ringa runt i nejden och lokalisera en potta i granngården. Den fick vi låna (till stora A).

En skoj poäng med pottletarhistorien är att värdparet hade egna gäster som skulle övernatta hos dem. En av gästerna uppfattade att det letades efter en potta, varpå hon försiktigt uttalade "ja, jag har ju egentligen pottfobi, men det ska nog gå bra..." Hon trodde att pottan var till henne! He he.... tokigt.

Mer om veckan i Lysekil kommer senare, det är jag ganska säker på.
:-)

Mästerfiskaren

Vi har haft besök av Moster Grodan och jättelånga A som bor i Italien. Moster Grodan och jättelånga A är mycket duktiga och passionerade fiskare och självklart tog de med sig stora A ner till bryggan. Den dagen var det stora A som var mästerfiskaren!

I övrigt så hade vi två toppendagar med våra besökare.

:-)

Vi tar oss framåt - cyklar och går!

Den här veckan har bjudit på två stora genombrott på fortskaffningsfronten. Lillebror a har lärt sig att gå - och den här veckan har han fått upp farten och distanserna. Han började försiktigt med några steg och idag klarar han även kortare rusningar. Lillebror a kan gå från ett rum till nästa (om förutsättningarna och självförtroendet är det bästa). Jättekul tycker vi - och Lilla a är stormförtjust han också. Hela ansiktet spricker upp i ett väldigt lyckligt och stolt leende!

Storebror A är verkligen inte sämre han - den här veckan har han lärt sig att cykla - och det har gått så bra att vi nästan är mållösa. I förrgår övade vi för första gången här hemma (och vi snackar alltså om att cykla utan stödhjul). Efter några korta försök på gräsmattan (när jag höll i pakethållaren) gav vi oss ut på vägen. Och redan den andra turen kunde A cykla helt själv, ända från raden med brevlådor till vår egen carport. Och han kunde stanna kontrollerat. Eftersom han inte hade klarat själva startandet av cykeln på egen hand så gav vi oss ut idag igen. Och efter bara några få försök (med mitt stöd) så kunde han sätta iväg helt för egen maskin - och cykla iväg, och stanna kontrollerat. Ja, vi är förbluffade. Han har inte ramlat en enda gång (hittills). Kunde han redan cykla?

Ja, är svaret. Tack vare att stödhjulen har suttit så högt ovan marken, så har Storebror A lärt sig att hålla balansen - och han visade mig redan tidigt i somras att han kunde cykla rakt fram utan att stödhjulen tog i marken, dvs han kunde cykla utan stöd. Det blir ett tips till er alla: stödhjulen ska sitta högt - det ska vara vingligt!

Dagen jag nästan blev uppäten av en gepard

Det är många som tycker att jag är väldigt söt. Mamma och pappa säger till exempel att jag är så söt att de vill äta upp mig. Och häromdagen då vi var på Eskilstuna zoo så fanns det två geparder som faktiskt VILLE äta upp mig.
Så här var det:
Jag hade suttit i vagnen alldeles för länge och krävde därför att få lite frihet på marken. Mamma spanade in några flodhästar längre bort och pappa och jag spanade in geparderna. Dom var inte så värst roliga. Låg och sov i skuggan. Jag kröp runt på marken och tittade på stenar och folk som gick förbi.
Geparderna fick visst syn på mig och lyfte lite på huvudet och spanade in mig. Sedan fortsatte dom att låtsassova.
PANG! Plötsligt smällde de två geparderna in i stängslet. Och så stod dom där och såg lite dumma och fåniga ut en stund. Sedan gick dom bort en bit men släppte mig inte med blicken. Det såg ut som dom tänkte: Du är vår...

Det här är min pappa. Han låtsas att han är en häst. Honom ville ingen äta upp.

Så vansinnigt söt...

Det spelar ingen roll hur gnällig han har varit under dagen. När han somnat så glömmer man allt och hjärtat svämmar över av all gullighet. Sötast i världen!

Midsommar på landet

Vi firade midsommar i sommarstugan vid vackra S:t Annas skärgård. Den aktiva samfällighetsföreningen (inkl. damerna i bilden ovan) hade ordnat ordentligt midsommarfirande, tydligen en gammal och kär tradition. Vi vuxna tyckte det var väldigt stämningsfullt och trivsamt, men A var väldigt tveksam. Varför vara nere på ängen vid ladan och leka löjliga lekar med en massa främlingar, när man hellre kan vara kvar uppe vid sommarstugan och leka med mormor och morfar?

Lillebror tyckte dock att det var alla tiders att få sitta på en filt och dricka saft - själv - ur egen kopp. (Ja, lilla a tyckte förstås att ett annat sällskap verkade trevligare så han rymde iväg till den filten istället, så ofta han fick chansen.)

Sommarstället är härligt. Det finns en barnvänlig strand och lekvänliga gräsmattor där man kan ha roligt med en boll.

Nu är vi hemma igen... eller... nej... alla följde inte med tillbaka hem. Storebror A stannade kvar på landet med mormor och morfar. Så nu känns det lite konstigt för oss här hemma. Men vi vet att han har det väldigt bra där han är, så det känns bra - och det är klart, lite lugnare är det förstås att vara hemma med bara ett barn. (Men det är inte A som är det mest krävande av barnen...)

Ibland undrar jag vad A roar sig med just nu. Kanske övar han cykling - utan stödhjul? (A håller på att bli en ännu större kille!)

Ha en fortsatt trevlig sommar!
/Calle

Glad midsommar!

Sommaren är här. Visserligen har semestern inte börjat än - men det har varit dagisavslutning!

Veckorna rullar på och föräldraledigheten har kommit mer än halvvägs redan - gulp! Vi fyller dagarna och inte bara med tråkiga sysslor på hemmaplan, även om det ibland känns så. Vi gör lyckligtvis en hel del skojiga saker också; Vi umgås med andra föräldralediga pappor med barn, samt tar med oss kompisar från dagiset hem ibland. Det livar upp!

Ha en riktigt skön och trevlig midsommar!
/Calle

Moussakaincidenten

Vi åt ute idag, Lilla a och jag, och tur var väl det, som det skulle visa sig! Lilla a fick sitta i sandlådan och jag matade honom med moussaka (i burk). Han gillade upplägget. Mellan tuggorna kunde han leka lite med en spade eller en bil. När Lilla a inte ville ta emot mer moussaka ställde jag ifrån mig burken på gräsmattan (utanför sandlådan).

Upptakten till moussakaincidenten var när jag en stund senare hade glömt bort att burken stod där, med lite moussaka kvar i botten... och jag lyfte ut Lilla a ur sandlådan. Han hade inte glömt bort var burken dit utan satte raskt iväg och började mata sig själv. När jag upptäckte det hela var det redan "för sent". Han satt jättelycklig och åt burkmoussaka alldeles själv. Han tog skeden i vacker hand, förde ner den i burken, lyckades fiska upp lite mat som han sedan förde till munnen. Lilla a var mycket nöjd och belåten och smackade vällustigt.

Ja som ni förstår fick det bli stora operation rengöring. En ansiktsinpackning baserad på moussaka och sand kanske är välgörande för huden, men jag bestämde att det var dags att bada. Till saken hör att Lilla a inte alls har gillat att bada under sitt första levnadsår. Det är först de senaste veckorna som han har börjat acceptera tvagandet. Men nu fanns det inget utrymme för förhandling. Till vasken!

Jag satte honom i vasken med kläder och allt. Kläderna var lika vackert inpackade som hans ansikte... Till bådas stora glädje var det ganska skoj att få bada, så det hela gick lätt och utan gnäll. (Jo, jag gnällde till några gånger, när Lilla a tänkte vrida på kranarna... det kunde bli obehagligt.) Men som sagt, det var skoj att bada!

Och efteråt så var vi ganska så rena och söta. Eller hur?

"Drop-out" på dagis

Det var "drop-out" på dagis, dvs föräldrar, syskon och andra anhöriga fick komma och hälsa på - utomhus. Det var väldigt trevligt.

Vi fick gå en snitslad bana genom (den lilla) skogen tillsammans med våra barn och vid olika stationer fick vi göra små aktiviteter; kasta kottar i hink, sjunga "Ekorr'n satt i granen", mäta hur långa fötter vi har (i antal kottar) och så vidare.

Efter det var det grillad korv och rulltårta tillsammans med de andra dagisbarnen och deras medföljande. Och så gungade vi på lekplatsen och satt på en filt och pratade. Men sen började det åska så då fick vi bråttom hem.

Tack vare "drop-outen" fick vi ytterligare en smula mer kontakt med övriga dagisfamiljer och med personalen. Och med vårt eget dagisbarn också!

Nästa vecka är det dags för "dagispicknick" (motsvarar skolavslutning). Det ser jag fram mot.

En kväll vid vattnet

Vi behövde ta en liten kvällspromenad, jag och pojkarna, så vi tog en tur ner till bryggan (och den lilla badplatsen). A passade på att prova sina sprillans nya spindelmannensandaler och sin nya leksaksgräsklippare (den förra har tagit slut).

Väl nere vid bryggan kollade vi ytvattentemperaturen (18 grader!) ...

...och beundrade utsikten.

Sen bestämde vi oss... och tog sikte... och satte iväg...

för att sätta oss på stranden och undersöka vattnet lite närmare.

Det var spännande!