Guldbrillor eller trollkarlshatt?

Idag är det dymmelonsdagen, före vilken björkveden måste vara huggen för att hinna torka under sommaren, enligt gammal visdom (tall och gran kan dock huggas lite senare). Men ännu viktigare är att det i dag är dagisets påskpromenad. Exakt vad som händer under promenaden är höljt i dunkel och dagispersonalen har varit mycket hemlighetsfulla. Vi fick veta så pass mycket att barnen gärna fick vara utklädda (t.ex. påskkärring eller påskgubbe) när de lämnades på morgonen.

Eftersom vi inte hade några idéer och inte förberett något så blev det lite panik imorse. Vad skulle vi hitta på? Jag föreslog en enkel lösning - att låna mammas sminkpennor och måla lite mustasch. Men sen kom jag på att jag har ju en banankartong med lite utklädningsprylar från när jag var aktiv med spex och krogshow. Alltså avslutades frukosten hastigt och jag sprang upp på vinden och hoppades att jag kom ihåg rätt om exakt var just den där kartongen fanns. Ibland ska man ha tur - inom två minuter var jag nere igen och vi började gå igenom de spännande prylarna.

Först provade vi guldbrillorna. Riktigt cool blev han, storebrorsan. Men det förde mer tankarna till Snabba cash än till påskpromenad. Och dessutom såg han knappt något genom de mörka glasen. Så vi sparar dem till en annan gång. Jag provade den gigantiska afrokrullperuken på honom, och den något havererade rock'n'roll-peruken, men peruker var inget som gillades. Men då hittade vi det bästa av allt - en trollkarlshatt i exakt rätt storlek! (Jag har aldrig kunnat ha den själv.) Suveränt. Passar bra både till påsktemat och stora killens intressen just nu.

Det var en glad och stolt A som skjutsades till dagis, men han var nog lite osäker ändå om hur det skulle kännas att gå omkring och vara trollkarl. Jag hoppas det blev bra. Om ett par timmar får jag veta då jag hämtar honom. När vi kom fram till dagiset så höll personalen på att ansiktsmåla de barn som ville - och efter att jag stulit mig en kram från A så gick han också iväg för att få en påskmålning. Jag undrar vad det blev.

Premiärtur på cykel

Idag cyklade vi till dagis. Det var cykelpremiär för denna vår. Och för a var det första gången på cykel någonsin! Det gick bra. Han klagade inte alls, så kanske gillade han det till och med.

Tvättmaskinen är en annan favorit. När den inte är igång!

Dagarna går bra - och nätterna också

Förra helgen hade vi Operation Nattsömn!

Lilla a hade de senaste månaderna börjat sova sämre - och framförallt så hade vi föräldrar fått sämre och sämre nattsömn. Nätterna brukade börja bra med att a sov några timmar i sin egen säng, men sen vaknade han alltid någongång på småtimmarna. Vi brukade då flytta över honom till vår säng där han låg och ammade och slumrade till, om och om igen, ända fram till tidig morgon. Och han låg ju inte precis still i sängen. Och inte var han särskilt tyst heller. Så vi hade alltså hamnat i ett läge där alla sov dåligt (utom storebror A). Det var en ohållbar situation. Något måste göras!

Vi bestämde oss - och bestämde är en viktig term i sammanhanget - för att köra en liknande helg som den som fick ordning på storebrors nattrutiner. Med andra ord så skickade vi iväg mamma A att sova borta på nätterna. Hon fick helt enkelt inte vara hemma. Detta för att inte riskera att vi skulle falla tillbaka i vår kortsiktiga lösning (om a skriker på natten, så flytta honom till vår säng och amma honom). Nu skulle det bli ändring och då kan till synes drastiska metoder behövas. Storebror fick åka till mormor och morfar över helgen, så han slapp vara hemma under lillebrorsans eventuellt jobbiga omställningsnätter. Planen var alltså att endast jag och lilla a skulle vara hemma på nätterna. Dessutom så skulle jag få honom att somna om i sin säng (inte lyfta över till vår säng!) - och utan att ge honom mat på natten (inte före kl fem i alla fall). Detta var målet. (Om något slags panikläge skulle infinna sig så skulle vi självfallet avbryta. Plocka upp, trösta, mata, ringa hem mamman, amma och allt sånt... Men bara i nödfall.)

När första kvällen kom var jag en smula nervös. Men jag hade bestämt mig. Nu skulle nätterna bli bättre. Kanske skulle jag behöva sjunga "sov du lilla videung" och "trollmor" hela natten. Men då fick det bli så. När dagen grydde skulle ju mamman komma hem och ta över, så att jag skulle kunna få ta igen förlorad nattsömn. Kvällsrutinen började redan innan lilla a hade somnat. Jag matade honom med så mycket gröt och fruktpuré som han ville ta emot, med lockande och pockande. Han somnade mer eller mindre i sin barnstol. Jag la honom i hans säng och han somnade utan protester. För säkerhets skull gick jag och la mig relativt tidigt jag också.

Alla farhågor kom på skam. Lilla a sov hur bra som helst den första natten och den andra och den tredje och alla nätter därefter. Några nätter har han inte vaknat alls utan sovit så sött ända till (tidiga) morgonen. Andra nätter har han vaknat en eller två gånger, men somnat om ganska lätt igen (max 20 minuters handpåläggning). Vi var lätt chockade över hur lätt det gick att ändra hans nattvanor.

Kanske var det så att det snarare var föräldrarnas vanor som behövde ändras?

/Calle

Baktankar

Lillebror låg ute i vagnen och sov. Och jag blev vansinnigt sugen på kardemummalängd. Så vad göra? Baka, baka, baka! Nu hoppas jag att resten av familjen är rejält fikasugna när de kommer hem!

Ha det gott - det ska jag!
:-)

Teknik är roligare än "tanter"

När vi hälsade på hos gammelmormor (jättegamla A) igår så tyckte lillkillen att det inte var så skoj. Inte till en början i all fall och det är ganska typiskt för honom. Ofta misstänksam och pappig/mammig i nya situation med "främlingar". Så gammelmormor och de övriga två "tanterna" (farmor och gammelmoster A-S) ska inte känna sig nedslagna. Sån här är han den första kvarten.

Men det fanns några saker som alltid fick honom att skina upp - när han fick fingra på tekniska prylar. Till gammelmormors skräckblandade förtjusning lät vi telefonen, väckarklockan och TV:n bli hans nya favoritleksaker. Det var jätteroligt med alla knappar man kunde trycka på, tyckte han. Och efter en lång stunds knapptryckande kunde han tänka sig att "tanterna" nog var ganska snälla ändå. Slutet gott, allting gott.

Så, nu har lilla a somnat i min famn så nu ska jag sluta blogga och gå och lägga honom i hans säng.

Ha en skön helg!
/Calle

Blivande bolltrollare?

Kanske är det en blivande bolltrollare vi har här hemma. När jag fann honom imorse under skrivbordet så satt han i alla fall och lekte med en innebandyboll - och han visade upp en lång rad olika trick. Jag häpnade - och plockade fram kameran.

Hoppas ni får en bolltrolldag alla ni andra också!
/Calle

Lunchlugnet

Lilla a ligger i sulkyn ute och sover sin mitt-på-dagen-sömn (som han har vissa dagar, det är lite olika hur han brukar välja att lägga upp sin sömncykel). Jag sitter vid datorn och uppdaterar (äntligen) bloggen igen. (Jag vill uppdatera oftare, men jag har inte riktigt fått till rutinerna ännu.)

Dagarna går väldigt fort. Det känns som att det bara är kanske högst sex timmar på ett dygn. Och det känns som att jag har varit föräldraledig väldigt länge. Visserligen är jag fortfarande ringrostig från förra gången jag var f-ledig, men det känns som att jag har varit hemma väldigt länge i den meningen att det var väldigt länge sedan jag var på jobbet.

När jag tittar i kalendern inser jag dock att för en vecka sedan så jobbade jag faktiskt. Det har bara gått en vecka. Det här är min första vecka som f-ledig (på heltid). Märkligt vad tidsuppfattningen kan bli konstig när man hamnar i en ny situation. Bortsett från att dagarna går så fort så är min f-ledighet skön, rolig, trevlig, spännande, givande, stimulerande - och viktig för hela familjen.

Med förhoppning om att jag snart bloggar igen!
/Calle

Sista bilden före spräckta läppen

Det blev ett rikligt men ganska kortfattat blodbad häromdagen. Bröderna satt och lekte på golvet när den äldre fick för sig att prova vad som händer om man puttar lillebror i ryggen. Effekten blev att lilla a trillade framlänges och landade på läppen. Om de små vassa tänderna bidrog till att göra skadan värre är inte otroligt. Först förstod jag bara att a var väldigt ledsen, att det gjorde ont och att han nog blivit skrämd också - det hördes. Men det var inte förrän jag lyfte upp honom som jag såg att blodet forsade från någonstans i ansiktet på honom. Kvickt in i badrummet där jag tvättade honom tillräckligt ren för att se exakt varifrån blodet kom. Läppen var sig inte riktigt lik. Men nästan omedelbart så avstannade blödningen. Och bara någon minut senare var vi glada igen. De närmaste dagarna var dock läppen inte riktigt lik sig. Ja så kan det gå en vanlig dag strax innan man ska iväg till dagis.

En vecka senare....

Hej på er!

Första veckan som föräldraledig närmar sig sitt slut. (Hur många veckor som är kvar har jag ingen aning om och jag finner ingen anledning i att räkna ut svaret, men det är väl 20 - 25 stycken ungefär.)
Till protokollet: Den gångna veckan liksom den kommande veckan så är jag bara 50% föräldraledig. Men efter det är det på heltid. (Det har med invänjning av vissa parter att göra...)

Måndagen gick jättebra. Vi var hemma, jag och de två småkillarna. Vi tog det lugnt. Minstingen fick sina sovstunder precis som han ville och det fungerade bra med matningen. Både gröt och "matpuré" åts med visst intresse. Jag hade förväntat mig att det skulle vara jobbigare. Att jag skulle bli tröttare och mer stressad. Kanske var det smart av oss att ha 4-åringens barnkalas dagen innan. Att ha fem stycken glada och uppspelta småkillar hemma höjde liksom referensnivåerna vad gäller stoj och stök. Så måndagen hemma med bara två barn blev relativt stillsam och ordnad. Storebrorsan var lugn och harmonisk och byggde mycket med Lego - hans favoritsysselsättning för närvarande. När han inte leker polis förstås.

Tuffa poliskillen

Torsdagen gick sämre. Det var dagisdag. Det vill säga en av de tre dagar per vecka då A får gå på dagis. (Eftersom han har en ledig förälder så är det max 15 tim/vecka som gäller.) Det blev tydligt att jag och barnen inte hade några bra rutiner för dagisdagarna. Påklädning och promenad till dagis tog tid och kraft men vi var vid relativt gott humör alla tre. Problemet blev att minstingens sömncykel blev störd. Han var vaken när han helst ville sova. Och när han fick chansen att sova så sov han inte länge. Effekten blev att vi bägge var trötta och inte så glada. Det blev aldrig någon katastrof, men jag lärde mig att en dagisdag - när jag under 5 timmar bara har ett barn att ta hand om - kan vara mycket jobbare än en ickedagisdag. Det var oväntat.

Fredagen var en ickedagisdag. Med andra ord kunde jag och barnen själva välja våra tider. Och det blev en ganska bra dag (men jag fick lära mig några läxor). Vi började med att åka till mitt jobb och äta tårta (en av mina kolleger blev avtackad). Jag hade hoppats att lillbrorsan skulle sova i vagnen i ett par timmar. Men nej då - efter bara en halvtimme vaknade han. Och jag gjorde mig skyldig till dagens stora misstag. Jag hade ingen mat med mig till honom, vilket jag vid den tidpunkten inte ens reflekterade över.

Sen gick vi runt på stan, jag och barnen, och gjorde några ärenden. Jag tänkte att lillbrorsan nu skulle somna igen. Men inte då. Det började närma sig lunchtid och jag föreslog McDonalds. Storebrorsan ville dock hellre gå på Jensens Böfhus - och så fick det bli. Jag visste att det skulle bli en utmaning att gå på restaurang med två barn (varav den ene var trött och inte helt glad). En sväng på Ica för att ladda upp med ett par burkar barnmat - och sedan in i prövningarnas salar - Jensens Böfhus. Så här i efterhand med facit i hand så är jag lite imponerad av mig själv, att jag vågade och att jag klarade det. Jag visste att det skulle bli lite tufft, men jag kunde liksom inte låta bli att testa gränserna. Och det gick bra! Visserligen hann min biff kallna innan jag fick tillfälle att äta upp den. Men prövningen klarades av. Man kan faktiskt gå på restaurang med två små barn när man är föräldraledig - vilket jag fick flera bevis på när vi banade oss väg genom lokalen för att åka hem. Vartannat bord upptogs av en eller två vuxna med barn och barnvagnar. Jag var alltså inte den ende som kunde ha fått ilskna blickar från personal och barnlösa lunchgäster.

Helgen har varit riktigt bra. Besök (med barn) från Uppsala på lördagen höll 4-åringen sysselsatt och glad hela dagen. Och idag har vi varit på Vallby där storebrorsan visade sig på styva linan - på skidor.

Han visade sig vara jätteduktig på att åka. Det var en fröjd att se. Det känns bra i hjärtat att han kan åka skidor.

Imorgon är mamman hemma med barnen. Hon är ju proffs på det här så de får säkert en alldeles underbar dag tillsammans.

Fyra år

Första morgonen

Hej på er!

Idag är det min första dag som föräldraledig. Ända fram till slutet av augusti har jag nu förmånen att få vara hemma med mina två små pojkar (lilla a och stora a). Det blir en annorlunda tillvaro jämfört med det vanliga jobbet.

Det kan nog bli tufft emellanåt - särskilt som lilla a inte är så förtjust i "riktig" mat. Men nu när mamman har åkt till jobbet så får han nog börja vänja sig vid annat. Just nu är dock allt lugnt och trevligt. Alla är glada. Det är därför som jag till och med kunde sätta mig vid datorn en stund.

Men nu ska jag stänga av och gå tillbaka till mina två små underverk!
:)

Tillägg: barngrind är bra - och roligt!