Midsommar på landet

Vi firade midsommar i sommarstugan vid vackra S:t Annas skärgård. Den aktiva samfällighetsföreningen (inkl. damerna i bilden ovan) hade ordnat ordentligt midsommarfirande, tydligen en gammal och kär tradition. Vi vuxna tyckte det var väldigt stämningsfullt och trivsamt, men A var väldigt tveksam. Varför vara nere på ängen vid ladan och leka löjliga lekar med en massa främlingar, när man hellre kan vara kvar uppe vid sommarstugan och leka med mormor och morfar?

Lillebror tyckte dock att det var alla tiders att få sitta på en filt och dricka saft - själv - ur egen kopp. (Ja, lilla a tyckte förstås att ett annat sällskap verkade trevligare så han rymde iväg till den filten istället, så ofta han fick chansen.)

Sommarstället är härligt. Det finns en barnvänlig strand och lekvänliga gräsmattor där man kan ha roligt med en boll.

Nu är vi hemma igen... eller... nej... alla följde inte med tillbaka hem. Storebror A stannade kvar på landet med mormor och morfar. Så nu känns det lite konstigt för oss här hemma. Men vi vet att han har det väldigt bra där han är, så det känns bra - och det är klart, lite lugnare är det förstås att vara hemma med bara ett barn. (Men det är inte A som är det mest krävande av barnen...)

Ibland undrar jag vad A roar sig med just nu. Kanske övar han cykling - utan stödhjul? (A håller på att bli en ännu större kille!)

Ha en fortsatt trevlig sommar!
/Calle

Att stå på egna ben

Igår hade A sin dagiskompis M på besök. Jag hämtade dem bägge på dagiset klockan två och lyckades valla hem den lilla flocken. Det var första gången som A tagit hem en kompis på det här sättet (dvs utan att kompisen har någon förälder med sig). Och det var nog första gången för M också (utan medföljande förälder). M har nyss fyllt 3 år och är "stor kille" nu, enligt honom själv.

De två pojkarna var mycket glada och upplivade och hade pratat om den kommande händelsen under hela dagen på dagis. Och det blev väldigt lyckat! Först ville de leka inne med A:s alla leksaker - och jag lät dem vara inne trots det vackra vädret. Jag ville inte lägga mig i, jag ville att de skulle få leka och vara barn. Sen bjöd jag dem på fika och då fick de sitta vid A:s lilla barnmöbel ute i skuggan av äppelträdet. Och A fick glädje av sin lilla barnservis som han nyss fått i present. Så där satt de två pojkarna och kände sig stora - och de hade det väldigt bra tillsammans.

Lilla a var däremot inte lika förtjust. Han var mycket avundsjuk och kanske lite svartsjuk också. I rena frustrationen tog han plötsligt ett utvecklingssprång - och ställde sig upp på egna ben med egen kraft. Och sedan dess har han fortsatt med det. Från och med nu kan han ställa sig upp (genom att ta stöd med sina händer). Som belöning för väl utfört dressyrtrick fick han en stor bananbit - och blev rätt så nöjd.

/Calle