Lunchlugnet

Lilla a ligger i sulkyn ute och sover sin mitt-på-dagen-sömn (som han har vissa dagar, det är lite olika hur han brukar välja att lägga upp sin sömncykel). Jag sitter vid datorn och uppdaterar (äntligen) bloggen igen. (Jag vill uppdatera oftare, men jag har inte riktigt fått till rutinerna ännu.)

Dagarna går väldigt fort. Det känns som att det bara är kanske högst sex timmar på ett dygn. Och det känns som att jag har varit föräldraledig väldigt länge. Visserligen är jag fortfarande ringrostig från förra gången jag var f-ledig, men det känns som att jag har varit hemma väldigt länge i den meningen att det var väldigt länge sedan jag var på jobbet.

När jag tittar i kalendern inser jag dock att för en vecka sedan så jobbade jag faktiskt. Det har bara gått en vecka. Det här är min första vecka som f-ledig (på heltid). Märkligt vad tidsuppfattningen kan bli konstig när man hamnar i en ny situation. Bortsett från att dagarna går så fort så är min f-ledighet skön, rolig, trevlig, spännande, givande, stimulerande - och viktig för hela familjen.

Med förhoppning om att jag snart bloggar igen!
/Calle

Sista bilden före spräckta läppen

Det blev ett rikligt men ganska kortfattat blodbad häromdagen. Bröderna satt och lekte på golvet när den äldre fick för sig att prova vad som händer om man puttar lillebror i ryggen. Effekten blev att lilla a trillade framlänges och landade på läppen. Om de små vassa tänderna bidrog till att göra skadan värre är inte otroligt. Först förstod jag bara att a var väldigt ledsen, att det gjorde ont och att han nog blivit skrämd också - det hördes. Men det var inte förrän jag lyfte upp honom som jag såg att blodet forsade från någonstans i ansiktet på honom. Kvickt in i badrummet där jag tvättade honom tillräckligt ren för att se exakt varifrån blodet kom. Läppen var sig inte riktigt lik. Men nästan omedelbart så avstannade blödningen. Och bara någon minut senare var vi glada igen. De närmaste dagarna var dock läppen inte riktigt lik sig. Ja så kan det gå en vanlig dag strax innan man ska iväg till dagis.

Första dukdragningen

Idag lyckades a med sin första dukdragning! Ni vet, en sån där när det lilla barnet griper tag i en duk och drar ner den från bordet, inklusive allt som finns på duken. Krasch och bang!

Det var en liten duk och ett litet bord och det hela slutade utan missöden (både den lille julgruppen och ljuslyktan klarade sig -- och a också förstås, han blev inte ens rädd). Men ändå. Premiär var det!

Jag måste komma ihåg att inte sätta honom så nära dukar i framtiden. Om vi nu törs ha några dukar alls....

God fortsättning på er alla!
/C