Mästerfiskaren

Vi har haft besök av Moster Grodan och jättelånga A som bor i Italien. Moster Grodan och jättelånga A är mycket duktiga och passionerade fiskare och självklart tog de med sig stora A ner till bryggan. Den dagen var det stora A som var mästerfiskaren!

I övrigt så hade vi två toppendagar med våra besökare.

:-)

Vi tar oss framåt - cyklar och går!

Den här veckan har bjudit på två stora genombrott på fortskaffningsfronten. Lillebror a har lärt sig att gå - och den här veckan har han fått upp farten och distanserna. Han började försiktigt med några steg och idag klarar han även kortare rusningar. Lillebror a kan gå från ett rum till nästa (om förutsättningarna och självförtroendet är det bästa). Jättekul tycker vi - och Lilla a är stormförtjust han också. Hela ansiktet spricker upp i ett väldigt lyckligt och stolt leende!

Storebror A är verkligen inte sämre han - den här veckan har han lärt sig att cykla - och det har gått så bra att vi nästan är mållösa. I förrgår övade vi för första gången här hemma (och vi snackar alltså om att cykla utan stödhjul). Efter några korta försök på gräsmattan (när jag höll i pakethållaren) gav vi oss ut på vägen. Och redan den andra turen kunde A cykla helt själv, ända från raden med brevlådor till vår egen carport. Och han kunde stanna kontrollerat. Eftersom han inte hade klarat själva startandet av cykeln på egen hand så gav vi oss ut idag igen. Och efter bara några få försök (med mitt stöd) så kunde han sätta iväg helt för egen maskin - och cykla iväg, och stanna kontrollerat. Ja, vi är förbluffade. Han har inte ramlat en enda gång (hittills). Kunde han redan cykla?

Ja, är svaret. Tack vare att stödhjulen har suttit så högt ovan marken, så har Storebror A lärt sig att hålla balansen - och han visade mig redan tidigt i somras att han kunde cykla rakt fram utan att stödhjulen tog i marken, dvs han kunde cykla utan stöd. Det blir ett tips till er alla: stödhjulen ska sitta högt - det ska vara vingligt!

Dagen jag nästan blev uppäten av en gepard

Det är många som tycker att jag är väldigt söt. Mamma och pappa säger till exempel att jag är så söt att de vill äta upp mig. Och häromdagen då vi var på Eskilstuna zoo så fanns det två geparder som faktiskt VILLE äta upp mig.
Så här var det:
Jag hade suttit i vagnen alldeles för länge och krävde därför att få lite frihet på marken. Mamma spanade in några flodhästar längre bort och pappa och jag spanade in geparderna. Dom var inte så värst roliga. Låg och sov i skuggan. Jag kröp runt på marken och tittade på stenar och folk som gick förbi.
Geparderna fick visst syn på mig och lyfte lite på huvudet och spanade in mig. Sedan fortsatte dom att låtsassova.
PANG! Plötsligt smällde de två geparderna in i stängslet. Och så stod dom där och såg lite dumma och fåniga ut en stund. Sedan gick dom bort en bit men släppte mig inte med blicken. Det såg ut som dom tänkte: Du är vår...

Det här är min pappa. Han låtsas att han är en häst. Honom ville ingen äta upp.

Så vansinnigt söt...

Det spelar ingen roll hur gnällig han har varit under dagen. När han somnat så glömmer man allt och hjärtat svämmar över av all gullighet. Sötast i världen!

Midsommar på landet

Vi firade midsommar i sommarstugan vid vackra S:t Annas skärgård. Den aktiva samfällighetsföreningen (inkl. damerna i bilden ovan) hade ordnat ordentligt midsommarfirande, tydligen en gammal och kär tradition. Vi vuxna tyckte det var väldigt stämningsfullt och trivsamt, men A var väldigt tveksam. Varför vara nere på ängen vid ladan och leka löjliga lekar med en massa främlingar, när man hellre kan vara kvar uppe vid sommarstugan och leka med mormor och morfar?

Lillebror tyckte dock att det var alla tiders att få sitta på en filt och dricka saft - själv - ur egen kopp. (Ja, lilla a tyckte förstås att ett annat sällskap verkade trevligare så han rymde iväg till den filten istället, så ofta han fick chansen.)

Sommarstället är härligt. Det finns en barnvänlig strand och lekvänliga gräsmattor där man kan ha roligt med en boll.

Nu är vi hemma igen... eller... nej... alla följde inte med tillbaka hem. Storebror A stannade kvar på landet med mormor och morfar. Så nu känns det lite konstigt för oss här hemma. Men vi vet att han har det väldigt bra där han är, så det känns bra - och det är klart, lite lugnare är det förstås att vara hemma med bara ett barn. (Men det är inte A som är det mest krävande av barnen...)

Ibland undrar jag vad A roar sig med just nu. Kanske övar han cykling - utan stödhjul? (A håller på att bli en ännu större kille!)

Ha en fortsatt trevlig sommar!
/Calle

Glad midsommar!

Sommaren är här. Visserligen har semestern inte börjat än - men det har varit dagisavslutning!

Veckorna rullar på och föräldraledigheten har kommit mer än halvvägs redan - gulp! Vi fyller dagarna och inte bara med tråkiga sysslor på hemmaplan, även om det ibland känns så. Vi gör lyckligtvis en hel del skojiga saker också; Vi umgås med andra föräldralediga pappor med barn, samt tar med oss kompisar från dagiset hem ibland. Det livar upp!

Ha en riktigt skön och trevlig midsommar!
/Calle

Moussakaincidenten

Vi åt ute idag, Lilla a och jag, och tur var väl det, som det skulle visa sig! Lilla a fick sitta i sandlådan och jag matade honom med moussaka (i burk). Han gillade upplägget. Mellan tuggorna kunde han leka lite med en spade eller en bil. När Lilla a inte ville ta emot mer moussaka ställde jag ifrån mig burken på gräsmattan (utanför sandlådan).

Upptakten till moussakaincidenten var när jag en stund senare hade glömt bort att burken stod där, med lite moussaka kvar i botten... och jag lyfte ut Lilla a ur sandlådan. Han hade inte glömt bort var burken dit utan satte raskt iväg och började mata sig själv. När jag upptäckte det hela var det redan "för sent". Han satt jättelycklig och åt burkmoussaka alldeles själv. Han tog skeden i vacker hand, förde ner den i burken, lyckades fiska upp lite mat som han sedan förde till munnen. Lilla a var mycket nöjd och belåten och smackade vällustigt.

Ja som ni förstår fick det bli stora operation rengöring. En ansiktsinpackning baserad på moussaka och sand kanske är välgörande för huden, men jag bestämde att det var dags att bada. Till saken hör att Lilla a inte alls har gillat att bada under sitt första levnadsår. Det är först de senaste veckorna som han har börjat acceptera tvagandet. Men nu fanns det inget utrymme för förhandling. Till vasken!

Jag satte honom i vasken med kläder och allt. Kläderna var lika vackert inpackade som hans ansikte... Till bådas stora glädje var det ganska skoj att få bada, så det hela gick lätt och utan gnäll. (Jo, jag gnällde till några gånger, när Lilla a tänkte vrida på kranarna... det kunde bli obehagligt.) Men som sagt, det var skoj att bada!

Och efteråt så var vi ganska så rena och söta. Eller hur?