Moussakaincidenten

Vi åt ute idag, Lilla a och jag, och tur var väl det, som det skulle visa sig! Lilla a fick sitta i sandlådan och jag matade honom med moussaka (i burk). Han gillade upplägget. Mellan tuggorna kunde han leka lite med en spade eller en bil. När Lilla a inte ville ta emot mer moussaka ställde jag ifrån mig burken på gräsmattan (utanför sandlådan).

Upptakten till moussakaincidenten var när jag en stund senare hade glömt bort att burken stod där, med lite moussaka kvar i botten... och jag lyfte ut Lilla a ur sandlådan. Han hade inte glömt bort var burken dit utan satte raskt iväg och började mata sig själv. När jag upptäckte det hela var det redan "för sent". Han satt jättelycklig och åt burkmoussaka alldeles själv. Han tog skeden i vacker hand, förde ner den i burken, lyckades fiska upp lite mat som han sedan förde till munnen. Lilla a var mycket nöjd och belåten och smackade vällustigt.

Ja som ni förstår fick det bli stora operation rengöring. En ansiktsinpackning baserad på moussaka och sand kanske är välgörande för huden, men jag bestämde att det var dags att bada. Till saken hör att Lilla a inte alls har gillat att bada under sitt första levnadsår. Det är först de senaste veckorna som han har börjat acceptera tvagandet. Men nu fanns det inget utrymme för förhandling. Till vasken!

Jag satte honom i vasken med kläder och allt. Kläderna var lika vackert inpackade som hans ansikte... Till bådas stora glädje var det ganska skoj att få bada, så det hela gick lätt och utan gnäll. (Jo, jag gnällde till några gånger, när Lilla a tänkte vrida på kranarna... det kunde bli obehagligt.) Men som sagt, det var skoj att bada!

Och efteråt så var vi ganska så rena och söta. Eller hur?

"Drop-out" på dagis

Det var "drop-out" på dagis, dvs föräldrar, syskon och andra anhöriga fick komma och hälsa på - utomhus. Det var väldigt trevligt.

Vi fick gå en snitslad bana genom (den lilla) skogen tillsammans med våra barn och vid olika stationer fick vi göra små aktiviteter; kasta kottar i hink, sjunga "Ekorr'n satt i granen", mäta hur långa fötter vi har (i antal kottar) och så vidare.

Efter det var det grillad korv och rulltårta tillsammans med de andra dagisbarnen och deras medföljande. Och så gungade vi på lekplatsen och satt på en filt och pratade. Men sen började det åska så då fick vi bråttom hem.

Tack vare "drop-outen" fick vi ytterligare en smula mer kontakt med övriga dagisfamiljer och med personalen. Och med vårt eget dagisbarn också!

Nästa vecka är det dags för "dagispicknick" (motsvarar skolavslutning). Det ser jag fram mot.

En kväll vid vattnet

Vi behövde ta en liten kvällspromenad, jag och pojkarna, så vi tog en tur ner till bryggan (och den lilla badplatsen). A passade på att prova sina sprillans nya spindelmannensandaler och sin nya leksaksgräsklippare (den förra har tagit slut).

Väl nere vid bryggan kollade vi ytvattentemperaturen (18 grader!) ...

...och beundrade utsikten.

Sen bestämde vi oss... och tog sikte... och satte iväg...

för att sätta oss på stranden och undersöka vattnet lite närmare.

Det var spännande!

Att stå på egna ben

Igår hade A sin dagiskompis M på besök. Jag hämtade dem bägge på dagiset klockan två och lyckades valla hem den lilla flocken. Det var första gången som A tagit hem en kompis på det här sättet (dvs utan att kompisen har någon förälder med sig). Och det var nog första gången för M också (utan medföljande förälder). M har nyss fyllt 3 år och är "stor kille" nu, enligt honom själv.

De två pojkarna var mycket glada och upplivade och hade pratat om den kommande händelsen under hela dagen på dagis. Och det blev väldigt lyckat! Först ville de leka inne med A:s alla leksaker - och jag lät dem vara inne trots det vackra vädret. Jag ville inte lägga mig i, jag ville att de skulle få leka och vara barn. Sen bjöd jag dem på fika och då fick de sitta vid A:s lilla barnmöbel ute i skuggan av äppelträdet. Och A fick glädje av sin lilla barnservis som han nyss fått i present. Så där satt de två pojkarna och kände sig stora - och de hade det väldigt bra tillsammans.

Lilla a var däremot inte lika förtjust. Han var mycket avundsjuk och kanske lite svartsjuk också. I rena frustrationen tog han plötsligt ett utvecklingssprång - och ställde sig upp på egna ben med egen kraft. Och sedan dess har han fortsatt med det. Från och med nu kan han ställa sig upp (genom att ta stöd med sina händer). Som belöning för väl utfört dressyrtrick fick han en stor bananbit - och blev rätt så nöjd.

/Calle

Pappor gör saker tillsammans

Föräldraledigheten har blivit annorlunda. Jag har träffat andra föräldralediga pappor som jag har börjat umgås med - tillsammans med respektive barn, förstås. Jättekul!

Ett år med lilla a

För ett år sedan kom en ny medlem till familjen.

Tiden går. Tänk att han har varit hos oss ett helt år!

Den relativt stora bebisen har vuxit och blivit en ettåring, en liten kille med personlighet och humör.

Vi älskar dig, lilla a.

Och grattis på födelsedagen!

Stjärnornas krig

Den senaste tiden har Stjärnornas krig (Star Wars) varit det kanske mest spännande och viktiga som finns, enligt A. Med andra ord så har Blixten McQueen (och senare Eric Saade) förlorat i popularitet. Nu är det Stjärnornas krig det som gäller. ("Tjuv och polis"-lekar, samt fiske är dock fortfarande starka sidointressen.)

(Notera även den mycket Star Wars-aktiga interiören i bakgrunden!)

Grunden till denna fascination är det nog jag som är skyldig till. Jag gillade Star Wars när jag var liten och när jag vid något tillfälle berättade för A om Stjärnornas krig så tyckte han att det lät väldigt spännande - och så märkte han säkert att jag också tyckte att det var spännande och roligt att prata om det. ("Förstärkning genom förälders undermedvetna reaktion")

Mer bränsle på Star Wars-elden blev det när mormor och morfar försåg A med följande fantastiska mundering (masken uppfälld) :

Och så har vi gjort en egen Star Wars-film också, där hela familjen är med. Kolla själv, den är riktigt kul (särskilt för beundrare av Star Wars, eller av familjen ;-)

Klicka här för att se filmen

4-åringar kan verkligen snöa in på ett enda intresse in absurdum. Förälderns roll blir att försöka visa på att det finns annat här i världen också. Och det var skönt att se att på väg till dagis idag så "var" vi inte ett Star Wars-rymdskepp utan en åkgräsklippare!

/C