Midsommar på landet

Vi firade midsommar i sommarstugan vid vackra S:t Annas skärgård. Den aktiva samfällighetsföreningen (inkl. damerna i bilden ovan) hade ordnat ordentligt midsommarfirande, tydligen en gammal och kär tradition. Vi vuxna tyckte det var väldigt stämningsfullt och trivsamt, men A var väldigt tveksam. Varför vara nere på ängen vid ladan och leka löjliga lekar med en massa främlingar, när man hellre kan vara kvar uppe vid sommarstugan och leka med mormor och morfar?

Lillebror tyckte dock att det var alla tiders att få sitta på en filt och dricka saft - själv - ur egen kopp. (Ja, lilla a tyckte förstås att ett annat sällskap verkade trevligare så han rymde iväg till den filten istället, så ofta han fick chansen.)

Sommarstället är härligt. Det finns en barnvänlig strand och lekvänliga gräsmattor där man kan ha roligt med en boll.

Nu är vi hemma igen... eller... nej... alla följde inte med tillbaka hem. Storebror A stannade kvar på landet med mormor och morfar. Så nu känns det lite konstigt för oss här hemma. Men vi vet att han har det väldigt bra där han är, så det känns bra - och det är klart, lite lugnare är det förstås att vara hemma med bara ett barn. (Men det är inte A som är det mest krävande av barnen...)

Ibland undrar jag vad A roar sig med just nu. Kanske övar han cykling - utan stödhjul? (A håller på att bli en ännu större kille!)

Ha en fortsatt trevlig sommar!
/Calle

Glad midsommar!

Sommaren är här. Visserligen har semestern inte börjat än - men det har varit dagisavslutning!

Veckorna rullar på och föräldraledigheten har kommit mer än halvvägs redan - gulp! Vi fyller dagarna och inte bara med tråkiga sysslor på hemmaplan, även om det ibland känns så. Vi gör lyckligtvis en hel del skojiga saker också; Vi umgås med andra föräldralediga pappor med barn, samt tar med oss kompisar från dagiset hem ibland. Det livar upp!

Ha en riktigt skön och trevlig midsommar!
/Calle

Moussakaincidenten

Vi åt ute idag, Lilla a och jag, och tur var väl det, som det skulle visa sig! Lilla a fick sitta i sandlådan och jag matade honom med moussaka (i burk). Han gillade upplägget. Mellan tuggorna kunde han leka lite med en spade eller en bil. När Lilla a inte ville ta emot mer moussaka ställde jag ifrån mig burken på gräsmattan (utanför sandlådan).

Upptakten till moussakaincidenten var när jag en stund senare hade glömt bort att burken stod där, med lite moussaka kvar i botten... och jag lyfte ut Lilla a ur sandlådan. Han hade inte glömt bort var burken dit utan satte raskt iväg och började mata sig själv. När jag upptäckte det hela var det redan "för sent". Han satt jättelycklig och åt burkmoussaka alldeles själv. Han tog skeden i vacker hand, förde ner den i burken, lyckades fiska upp lite mat som han sedan förde till munnen. Lilla a var mycket nöjd och belåten och smackade vällustigt.

Ja som ni förstår fick det bli stora operation rengöring. En ansiktsinpackning baserad på moussaka och sand kanske är välgörande för huden, men jag bestämde att det var dags att bada. Till saken hör att Lilla a inte alls har gillat att bada under sitt första levnadsår. Det är först de senaste veckorna som han har börjat acceptera tvagandet. Men nu fanns det inget utrymme för förhandling. Till vasken!

Jag satte honom i vasken med kläder och allt. Kläderna var lika vackert inpackade som hans ansikte... Till bådas stora glädje var det ganska skoj att få bada, så det hela gick lätt och utan gnäll. (Jo, jag gnällde till några gånger, när Lilla a tänkte vrida på kranarna... det kunde bli obehagligt.) Men som sagt, det var skoj att bada!

Och efteråt så var vi ganska så rena och söta. Eller hur?

"Drop-out" på dagis

Det var "drop-out" på dagis, dvs föräldrar, syskon och andra anhöriga fick komma och hälsa på - utomhus. Det var väldigt trevligt.

Vi fick gå en snitslad bana genom (den lilla) skogen tillsammans med våra barn och vid olika stationer fick vi göra små aktiviteter; kasta kottar i hink, sjunga "Ekorr'n satt i granen", mäta hur långa fötter vi har (i antal kottar) och så vidare.

Efter det var det grillad korv och rulltårta tillsammans med de andra dagisbarnen och deras medföljande. Och så gungade vi på lekplatsen och satt på en filt och pratade. Men sen började det åska så då fick vi bråttom hem.

Tack vare "drop-outen" fick vi ytterligare en smula mer kontakt med övriga dagisfamiljer och med personalen. Och med vårt eget dagisbarn också!

Nästa vecka är det dags för "dagispicknick" (motsvarar skolavslutning). Det ser jag fram mot.

En kväll vid vattnet

Vi behövde ta en liten kvällspromenad, jag och pojkarna, så vi tog en tur ner till bryggan (och den lilla badplatsen). A passade på att prova sina sprillans nya spindelmannensandaler och sin nya leksaksgräsklippare (den förra har tagit slut).

Väl nere vid bryggan kollade vi ytvattentemperaturen (18 grader!) ...

...och beundrade utsikten.

Sen bestämde vi oss... och tog sikte... och satte iväg...

för att sätta oss på stranden och undersöka vattnet lite närmare.

Det var spännande!

Att stå på egna ben

Igår hade A sin dagiskompis M på besök. Jag hämtade dem bägge på dagiset klockan två och lyckades valla hem den lilla flocken. Det var första gången som A tagit hem en kompis på det här sättet (dvs utan att kompisen har någon förälder med sig). Och det var nog första gången för M också (utan medföljande förälder). M har nyss fyllt 3 år och är "stor kille" nu, enligt honom själv.

De två pojkarna var mycket glada och upplivade och hade pratat om den kommande händelsen under hela dagen på dagis. Och det blev väldigt lyckat! Först ville de leka inne med A:s alla leksaker - och jag lät dem vara inne trots det vackra vädret. Jag ville inte lägga mig i, jag ville att de skulle få leka och vara barn. Sen bjöd jag dem på fika och då fick de sitta vid A:s lilla barnmöbel ute i skuggan av äppelträdet. Och A fick glädje av sin lilla barnservis som han nyss fått i present. Så där satt de två pojkarna och kände sig stora - och de hade det väldigt bra tillsammans.

Lilla a var däremot inte lika förtjust. Han var mycket avundsjuk och kanske lite svartsjuk också. I rena frustrationen tog han plötsligt ett utvecklingssprång - och ställde sig upp på egna ben med egen kraft. Och sedan dess har han fortsatt med det. Från och med nu kan han ställa sig upp (genom att ta stöd med sina händer). Som belöning för väl utfört dressyrtrick fick han en stor bananbit - och blev rätt så nöjd.

/Calle

Pappor gör saker tillsammans

Föräldraledigheten har blivit annorlunda. Jag har träffat andra föräldralediga pappor som jag har börjat umgås med - tillsammans med respektive barn, förstås. Jättekul!