Krabbfiske - så roar man sig på västkusten

Ett av de verkliga nöjena under vår vecka i Bohuslän var att gå ner till viken och fiska krabbor. Det var roligt och spännande. Bara Största A hade fiskat krabbor förut (när hon var liten). Vi övriga tre var fullständiga noviser. Att fiska krabbor visade sig dock vara lätt.

Här ser ni hur glada vi var när vi fiskade krabbor. Ni ser också fiskeredskapet: ett snöre med en klädnypa på. Först plockar man en blåmussla (sådana finns det gott om). Sen knäcker man upp musslan en aning och klämmer fast den i klädnypan. När man firar ner klädnypan och musslan i vattnet så kommer strax en krabba framkrypande och kniper fast i musslan med sina klor. Då drar man upp snöret med klädnypan - och krabban som fortfarande envist håller fast vid musslan. Voila!

Det var spännande med krabbfisket och Stora A hade byggt ett eget krabbfiskespö av en gul pinne (som hörde till ett sådant där ringkastningspel). Men när det väl kom till kritan så var krabborna nog lite läskiga, så krabbfiskaren höll sig helst på lite avstånd. Mamma och pappa fick dra upp ett gäng krabbor istället.

Här ligger tre krabbor i hinken. Som ni ser varierar storleken en hel del. Men alla tre var ganska små jämfört med vad man kan se i skaldjursdisken. Hur som helst, vi skulle inte äta krabborna. Vi skulle ha dem till krabb-race! Så när vi fångat tillräckligt många välte vi hinken upp och ner på stranden en bit från vattnet. Vi slog vad om vilken krabba som skulle hinna först ner i vattnet. Det var roligt varenda gång. Ja, så roar man sig gott på västkusten!