Vackert och lugnt på västkusten

Vi hyrde en stuga på västkusten en vecka (Lysekil). Det var jättehärligt. Bohuslän visade sig vara väldigt vackert - framförallt bidrog klipporna och bergen till ett häftigt och mycket vackert landskap.

Vi hade det lugnt och skönt (det kändes verkligen som semester) och vi gjorde utflykter i närområdet - eller latade oss helt enkelt på vår "egen" trevliga gård.

Det bästa enligt Storebror A var nog att stugan hade ett särskilt Lego-rum, där han fick ha alla sina legobitar ifred. Ingen klåfingrig lillebror som kunde komma och förstöra. (Och så slapp vi vuxna plocka legobitar i resten av stugan.... inte så många i alla fall.) Storebror A hade tagit med sig mycket Lego. Det särskilda rummet fick bli "Lego-museum" och det utvecklades rutiner för hur museet öppnades på morgonen och stängdes på kvällen.

Här är vackra gården vi bodde på. Vi bodde i det vita huset, som för övrigt nog kallades just... "Vita huset". Röda ladan användes knappast längre (gården är inte "aktiv"). Men det trevliga värdparet huserar i det mörka huset. De hjälpte oss med både det ena och det andra, till exempel att få tag på en potta. Det var lättare sagt än gjort. Vi kikade i flera affärer, men ingen hade någon potta. Som tur var kunde våra hjälpsamma värdar ringa runt i nejden och lokalisera en potta i granngården. Den fick vi låna (till stora A).

En skoj poäng med pottletarhistorien är att värdparet hade egna gäster som skulle övernatta hos dem. En av gästerna uppfattade att det letades efter en potta, varpå hon försiktigt uttalade "ja, jag har ju egentligen pottfobi, men det ska nog gå bra..." Hon trodde att pottan var till henne! He he.... tokigt.

Mer om veckan i Lysekil kommer senare, det är jag ganska säker på.
:-)