En vecka senare....

Hej på er!

Första veckan som föräldraledig närmar sig sitt slut. (Hur många veckor som är kvar har jag ingen aning om och jag finner ingen anledning i att räkna ut svaret, men det är väl 20 - 25 stycken ungefär.)
Till protokollet: Den gångna veckan liksom den kommande veckan så är jag bara 50% föräldraledig. Men efter det är det på heltid. (Det har med invänjning av vissa parter att göra...)

Måndagen gick jättebra. Vi var hemma, jag och de två småkillarna. Vi tog det lugnt. Minstingen fick sina sovstunder precis som han ville och det fungerade bra med matningen. Både gröt och "matpuré" åts med visst intresse. Jag hade förväntat mig att det skulle vara jobbigare. Att jag skulle bli tröttare och mer stressad. Kanske var det smart av oss att ha 4-åringens barnkalas dagen innan. Att ha fem stycken glada och uppspelta småkillar hemma höjde liksom referensnivåerna vad gäller stoj och stök. Så måndagen hemma med bara två barn blev relativt stillsam och ordnad. Storebrorsan var lugn och harmonisk och byggde mycket med Lego - hans favoritsysselsättning för närvarande. När han inte leker polis förstås.

Tuffa poliskillen

Torsdagen gick sämre. Det var dagisdag. Det vill säga en av de tre dagar per vecka då A får gå på dagis. (Eftersom han har en ledig förälder så är det max 15 tim/vecka som gäller.) Det blev tydligt att jag och barnen inte hade några bra rutiner för dagisdagarna. Påklädning och promenad till dagis tog tid och kraft men vi var vid relativt gott humör alla tre. Problemet blev att minstingens sömncykel blev störd. Han var vaken när han helst ville sova. Och när han fick chansen att sova så sov han inte länge. Effekten blev att vi bägge var trötta och inte så glada. Det blev aldrig någon katastrof, men jag lärde mig att en dagisdag - när jag under 5 timmar bara har ett barn att ta hand om - kan vara mycket jobbare än en ickedagisdag. Det var oväntat.

Fredagen var en ickedagisdag. Med andra ord kunde jag och barnen själva välja våra tider. Och det blev en ganska bra dag (men jag fick lära mig några läxor). Vi började med att åka till mitt jobb och äta tårta (en av mina kolleger blev avtackad). Jag hade hoppats att lillbrorsan skulle sova i vagnen i ett par timmar. Men nej då - efter bara en halvtimme vaknade han. Och jag gjorde mig skyldig till dagens stora misstag. Jag hade ingen mat med mig till honom, vilket jag vid den tidpunkten inte ens reflekterade över.

Sen gick vi runt på stan, jag och barnen, och gjorde några ärenden. Jag tänkte att lillbrorsan nu skulle somna igen. Men inte då. Det började närma sig lunchtid och jag föreslog McDonalds. Storebrorsan ville dock hellre gå på Jensens Böfhus - och så fick det bli. Jag visste att det skulle bli en utmaning att gå på restaurang med två barn (varav den ene var trött och inte helt glad). En sväng på Ica för att ladda upp med ett par burkar barnmat - och sedan in i prövningarnas salar - Jensens Böfhus. Så här i efterhand med facit i hand så är jag lite imponerad av mig själv, att jag vågade och att jag klarade det. Jag visste att det skulle bli lite tufft, men jag kunde liksom inte låta bli att testa gränserna. Och det gick bra! Visserligen hann min biff kallna innan jag fick tillfälle att äta upp den. Men prövningen klarades av. Man kan faktiskt gå på restaurang med två små barn när man är föräldraledig - vilket jag fick flera bevis på när vi banade oss väg genom lokalen för att åka hem. Vartannat bord upptogs av en eller två vuxna med barn och barnvagnar. Jag var alltså inte den ende som kunde ha fått ilskna blickar från personal och barnlösa lunchgäster.

Helgen har varit riktigt bra. Besök (med barn) från Uppsala på lördagen höll 4-åringen sysselsatt och glad hela dagen. Och idag har vi varit på Vallby där storebrorsan visade sig på styva linan - på skidor.

Han visade sig vara jätteduktig på att åka. Det var en fröjd att se. Det känns bra i hjärtat att han kan åka skidor.

Imorgon är mamman hemma med barnen. Hon är ju proffs på det här så de får säkert en alldeles underbar dag tillsammans.