Dagarna går bra - och nätterna också

Förra helgen hade vi Operation Nattsömn!

Lilla a hade de senaste månaderna börjat sova sämre - och framförallt så hade vi föräldrar fått sämre och sämre nattsömn. Nätterna brukade börja bra med att a sov några timmar i sin egen säng, men sen vaknade han alltid någongång på småtimmarna. Vi brukade då flytta över honom till vår säng där han låg och ammade och slumrade till, om och om igen, ända fram till tidig morgon. Och han låg ju inte precis still i sängen. Och inte var han särskilt tyst heller. Så vi hade alltså hamnat i ett läge där alla sov dåligt (utom storebror A). Det var en ohållbar situation. Något måste göras!

Vi bestämde oss - och bestämde är en viktig term i sammanhanget - för att köra en liknande helg som den som fick ordning på storebrors nattrutiner. Med andra ord så skickade vi iväg mamma A att sova borta på nätterna. Hon fick helt enkelt inte vara hemma. Detta för att inte riskera att vi skulle falla tillbaka i vår kortsiktiga lösning (om a skriker på natten, så flytta honom till vår säng och amma honom). Nu skulle det bli ändring och då kan till synes drastiska metoder behövas. Storebror fick åka till mormor och morfar över helgen, så han slapp vara hemma under lillebrorsans eventuellt jobbiga omställningsnätter. Planen var alltså att endast jag och lilla a skulle vara hemma på nätterna. Dessutom så skulle jag få honom att somna om i sin säng (inte lyfta över till vår säng!) - och utan att ge honom mat på natten (inte före kl fem i alla fall). Detta var målet. (Om något slags panikläge skulle infinna sig så skulle vi självfallet avbryta. Plocka upp, trösta, mata, ringa hem mamman, amma och allt sånt... Men bara i nödfall.)

När första kvällen kom var jag en smula nervös. Men jag hade bestämt mig. Nu skulle nätterna bli bättre. Kanske skulle jag behöva sjunga "sov du lilla videung" och "trollmor" hela natten. Men då fick det bli så. När dagen grydde skulle ju mamman komma hem och ta över, så att jag skulle kunna få ta igen förlorad nattsömn. Kvällsrutinen började redan innan lilla a hade somnat. Jag matade honom med så mycket gröt och fruktpuré som han ville ta emot, med lockande och pockande. Han somnade mer eller mindre i sin barnstol. Jag la honom i hans säng och han somnade utan protester. För säkerhets skull gick jag och la mig relativt tidigt jag också.

Alla farhågor kom på skam. Lilla a sov hur bra som helst den första natten och den andra och den tredje och alla nätter därefter. Några nätter har han inte vaknat alls utan sovit så sött ända till (tidiga) morgonen. Andra nätter har han vaknat en eller två gånger, men somnat om ganska lätt igen (max 20 minuters handpåläggning). Vi var lätt chockade över hur lätt det gick att ändra hans nattvanor.

Kanske var det så att det snarare var föräldrarnas vanor som behövde ändras?

/Calle