Vi tar oss framåt - cyklar och går!

Den här veckan har bjudit på två stora genombrott på fortskaffningsfronten. Lillebror a har lärt sig att gå - och den här veckan har han fått upp farten och distanserna. Han började försiktigt med några steg och idag klarar han även kortare rusningar. Lillebror a kan gå från ett rum till nästa (om förutsättningarna och självförtroendet är det bästa). Jättekul tycker vi - och Lilla a är stormförtjust han också. Hela ansiktet spricker upp i ett väldigt lyckligt och stolt leende!

Storebror A är verkligen inte sämre han - den här veckan har han lärt sig att cykla - och det har gått så bra att vi nästan är mållösa. I förrgår övade vi för första gången här hemma (och vi snackar alltså om att cykla utan stödhjul). Efter några korta försök på gräsmattan (när jag höll i pakethållaren) gav vi oss ut på vägen. Och redan den andra turen kunde A cykla helt själv, ända från raden med brevlådor till vår egen carport. Och han kunde stanna kontrollerat. Eftersom han inte hade klarat själva startandet av cykeln på egen hand så gav vi oss ut idag igen. Och efter bara några få försök (med mitt stöd) så kunde han sätta iväg helt för egen maskin - och cykla iväg, och stanna kontrollerat. Ja, vi är förbluffade. Han har inte ramlat en enda gång (hittills). Kunde han redan cykla?

Ja, är svaret. Tack vare att stödhjulen har suttit så högt ovan marken, så har Storebror A lärt sig att hålla balansen - och han visade mig redan tidigt i somras att han kunde cykla rakt fram utan att stödhjulen tog i marken, dvs han kunde cykla utan stöd. Det blir ett tips till er alla: stödhjulen ska sitta högt - det ska vara vingligt!